Bibeln & framtiden

Uppryckandet! Smaka på ordet! Ordet känns kanske lite konstigt för vissa, kanske numera för många! Tanken bakom ordet vill de flesta av dagens teologer, även hos evangelikala, inte riktigt veta av, har jag märkt. Kanske påminner ordet för mycket om de där märkliga filmer som jag skrev om i tidigare inlägg. Men ordet uppryckande har trots det en fantastisk innebörd och är tänkt att frammana hopp hos varenda Jesustroende, ja ordet om uppryckandet är något att trösta varandra med, säger 1 Tess 4:18.

Jag väljer att starta min tankegång i Jesu löfte som han gav till sina lärjungar på ett ställe där han ville fira påsk med dem, kvällen före sin korsfästelse. Samtidigt som de firar påsk tar Jesus tillfället i akt att förbereda dem för tiden som kommer efter hans uppståndelse och himmelsfärd. Berättelsen finns enbart med i Johannesevangeliet, i kapitlen 13-17, som upptar nästan en fjärdedel av boken. Jag tror att vi ska uppfatta dessa kapitel som en upptakt för församlingens tillblivelse på pingstdagen dryga 40 dagar senare (Apg. 2).

Det är viktigt att konstatera att det som tas upp under denna kväll inte riktigt matchar med det stora kapitlet om Jesu återkomst i Mat.24, ett kapitel som talar om stor nöd för Israel och Jesu mäktiga återkomst till jorden. 

Det finns ganska mycket att säga om Mat.24 men jag utelämnar detta här då jag vill fokusera på tankar om uppryckandet som i evangelierna har sin tydliga början i Joh. 14:2-3.

Självklart behöver man läsa dessa ord i sitt sammanhang och jag startar därför i Joh.13:33 ff.

"Mina barn, ännu en kort tid är jag hos er. Ni kommer att söka mig, och som jag sade till judarna säger jag nu till er: Dit jag går kan ni inte komma. 34 Ett nytt bud ger jag er: att ni ska älska varandra. Så som jag har älskat er ska också ni älska varandra. 35 Om ni har kärlek till varandra ska alla förstå att ni är mina lärjungar."
36 Simon Petrus sade till honom: "Herre, vart går du?" Jesus svarade: "Dit jag går kan du inte följa mig nu. Men längre fram ska du få följa mig."

Jesus säger här att han ska lämna sina lärjungar och jag tror att han syftar här på sin himmelsfärd. Dit kan ju lärjungarna inte följa honom nu! men längre fram ska de följa honom, efter det som man kalla för församlingsperioden, alltså vid uppryckandet som avsluter den. Då ska de följa Jesus dit!

De kunde inte följa med dit nu av två orsaker! För det första kan (jordiskt) "kött och blod inte ärva Guds rike, och det förgängliga kan inte ärva det oförgängliga." (1 Kor.15:50). För det andra skulle lärjungarna först få ett aposteluppdrag som nämns i Mat.28:20. Det var alltså inte dags att följa honom dit ännu och vi vet att det fortfarande inte är dags, även om vi anar att det är otroligt nära nu!

När Jesus förvarnat Petrus om att han om bara några timmar skulle förneka sin Mästare, så uttalar Jesus direkt efter, dessa underbara ord:

"Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig. 2 I min Fars hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats för er? 3 Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så ska jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att ni ska vara där jag är."

Lägg först märke till vilken fantastisk tröstare Jesus är! Trots det skrämmande budskapet om att han ska förneka sin Herre så får också Petrus höra dessa ord: Låt inte era hjärtan oroas. Det gällde även Petrus!

Jesus berättar här för sina lärjungar vad han ska göra efter att han återvänt till Fadern: han ska göra plats för dem i Faderhuset. Och därefter ska han komma tillbaka och hämta dem till sig, för att de ska vara där han är! Och hans plats där är i himlen hos Fadern, i Faderhuset! Här finns alltså ett underbart hoppingivande löfte till Jesu lärjungar och genom dem till hela Jesu församling och till dig och mig att vi ska få vara där han är, i Faderhuset! 
Ytterst är det så klart oväsentligt var Jesus ska vara för det viktigaste i löftet är ju att vi ska ju få vara med honom, för alltid! 
Det är också precis det Paulus skriver i sitt brev till Tessalonikerna (4:16,17) :

"När en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då ska Herren själv komma ner från himlen, och de som har dött i Kristus ska uppstå först. 17 Därefter ska vi som lever och är kvar ryckas upp bland skyar tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och så ska vi alltid vara hos Herren. 18 Trösta därför varandra med dessa ord."

Lägg nu också märke till att dessa ord inte på minsta sätt verkar referera till en tid av stor nöd som Mat.24 ger uttryck för. Inget ord ägnas heller åt att Jesus ska återvända till jorden just här. Om Jesus kommer som en blixt från himlen som det står i Matt.24 varför skulle då församlingen inte kunna samlas till honom när han kommit? Den där hastigheten (som en blixt, Matt 24) ger ju verkligen inte intryck av att det handlar om ett möte med Herren som ju Joh.14:3 utlovar ska hända.  

Utifrån Joh.14 kan vi också förstå att Jesus ämnar att hämta oss! Han är inte på väg ner till jorden utan tänker hämta hem sin brud till Faderhuset! Det blir väldigt konstigt om man ska läsa texten i Joh.14 annorlunda än just så, anser jag.

En viktig fråga är om det finns fler indikationer att uppryckandet sker vid ett annat tillfälle än återkomsten. Om detta vill jag återkomma i ett senare inlägg.

Du håller kanske inte med. Det är okay. Jag uppskattar ett bra samtal.  Berätta gärna hur du tolkar Joh.14 och 1 Tess 4 och var de passar in i din eskatologiförståelse. Begränsa dig till just dessa två ställen. Skriv varför du anser att din förståelse av dessa skriftplatser stämmer bättre med resten av Bibeln, tack! 

Välkommen med din kommentar!